Ordnar har likheter med organisationer i allmänhet, men det finns också stora skillnader, och det är om dessa skillnader föredraget handlar. Alla ordnar är organisationer, men alla organisationer är inte ordnar.
1. Medlemskapet i en orden är i princip oupplösligt
Att bli medlem i en orden är egentligen att födas på nytt. En sådan födsel kan inte göras ogjord eller gå tillbaka. I Johannesevangeliet tas den s.k. Nikodemus-undran upp. Han frågar nämligen: ”Hur kan en människa som blivit gammal födas på nytt? Han kan ju inte komma in i sin moders liv igen?”
2. En tid som novis föregår alltid fullständigt medlemskap
Man måste förberedas på detta oåterkalleliga inträde. Man har fortfarande möjligheten att utträda. Man måste under denna tid få så mycket kunskap om innebörden i ordens budskap att man vet vad man ger sig in på.
3. Den nya medlemmen invigs i orden genom rituella handlingar
Man blir invigd i hemligheter. Det kan gälla från mörker till ljus, från ond till god, från död till liv. Man får uppleva metaforer och mysterier.
4. Recipienden avger löften
Det är i princip löften som gäller hela återstoden av livet. Man kan inte ta tillbaka dem när de väl är avgivna. Man sätter sin ära i pant då man lovar att hålla dem, man kan ge dem med sin stolthet eller identitet som pant, man kan lova vid sin ära (”word of honour”).
5. Orden skapar en tillhörighet
Det kan gälla en rituell uppläggning av mötena, där man känner ett lugn och är avskild från världens kaos, man upplever repetition och når därför trygghet. För att få fram denna trygghet används t.ex. tavlor med illustrerande bilder, rummets uppbyggnad, rummets inredning med symboliska ting. Även måltid tillsammans ger sådan tillhörighet.
6. Användning av symboler
Där kan språkbruk och benämningar, som bara den invigde vet, ge ordenstillhörighet. Man kan ha bilder för idéinnehållet, man kan ha saker i rummet som illustrerar ordens budskap, t.ex. altare eller färger på föremålen. Även vapen kan förekomma. Observera att symboler, färgkoder mm. som förekommer i olika ordnar, kan ha helt olika tolkningar eller betydelser.
7. Bruk av regalier och tecken att bära
Det kan gälla gradregalier och/eller förkläden. Ringar på fingrar, hederstecken, ämbetsregalier, hängen på ämbetsmännens bord mm är mycket vanliga.
8. Användning av rituella rum
Här är rummets arkitektur av betydelse. Det kan byggas som ett tempel, borg, läger, lund eller hall. Inredningen ska ha rituell och/eller symbolisk betydelse och får inte bara ha dekorativt syfte. Rummet ska ge intryck av att vara sakralt eller ceremoniellt. Det får gärna ge intryck av exklusivitet.
9. Man ska gå fram mot helhet och förståelse
Genom ett nybörjarstadium ska man visas fram till helheten. Man ska få detta i flera steg – grader. Man ska ha allmänna grader och ämbetsgrader. Man ska ha utvecklingsprogram för den enskildes undervisning om orden. Detta ska ligga i ett pedagogiskt system.
10. Ordens etiska påverkan
Ditt ordensliv ska ha betydelse i ditt dagliga liv. Det ska inrikta sig mot din nästa, och du ska lära dig vem detta är. Du ska lära dig att fundera på vad just du har kommit fram till som följd att ditt ordensliv. Du ska visa vad du blir utan konkurrens med någon annan.
Som avslutning på föredraget och därmed dagens högtidsdag läste broder Kjell-Henrik upp dikten ”Trinn” ur Glaspärlespelet av den tyske författaren Hermann Hesse 1943. Ordet trinn betyder steg eller stadier. Denna dikt kan läsas nedan:
Trinn
Slik alle blomster og all ungdom visner,
slik blomstrer også alle livets trinn,
vår visdom, all vår dyd har fått sin tid,
Og intet i oss varer evig.
Ved hvert et rop må hjertet være klart
til avskjed og en ny begynnelse;
i tapperhet og uten sorg vi må
gå opp i andre, nye sammenhenger.
I all begynnelse det bor en makt,
som skjermer oss og hjelper oss å leve.
Vi skulle skritte muntert gjennom alle rom,
og ikke lage ett av dem til hjem;
for verdensånden snevrer ikke inn,
men vider ut og løfter oss fra trinn til trinn.
Er vi blitt husvante, fortrolige
i en av livets sirkler, da trues vi
av slapphet. Bare den som ennå ser
det neste oppbrudd, redder seg fra vanens vannmakt.
Kanhende selv vårt eget dødsminutt
vil gi oss nye rom å gjennomvandre,
for livets rop til oss tar aldri slutt...
Så ta din avskjed, hjerte, og gå ut i livet!
I den svenska utgåvan av Glaspärlespelet 1943 finns dikten i tolkning av Irma Nordvang:
Stadier
Som varje ungdom alltid måste vika
för ålderdomen och som varje blomma
en dag skall vissna skall var dygd tillika
bli glömd och alla visdomsord bli tomma.
Allt blommar blott sin tid och kan ej vara
i evighet, men ej må hjärtat sörja
i avskedsstunden utan tappert svara
på livets maning: I allt nytt vi börja
bor det en makt, och där vi vilset treva,
den skyddar oss och hjälper oss att leva.
Tider och rum vi skola genomskrida
men ingenstädes oss ett hem bereda.
Världsanden vill oss ej i fjättrar smida
men steg för steg mot högre insikt leda.
Knappt bli vi med en levnadskrets förtrogna
och hemmastadda, förrän vanan binder
och lamslår oss. Till uppbrott redobogna
vi skola glättigt trotsa alla hinder.
Kanhända skall vår dödsstund ännu föra
oss hän mot nya mål, mot ting som gledo
ur våra händer ... Hjärta, kan du höra,
hur livet ständigt manar dig: Var redo!
Lars Åshammar
|
