Ytterligare en rebeckaloge i Boden För 30 år sedan bildades Rebeckalogen nr 24 Nornan i Boden. De senaste åren har medlemstillväxten och intresset varit så starkt, att behovet av att bilda ytterligare en Rebeckaloge blivit mer aktuellt. För ett år sedan bildades därför rebeckaföreningen Cevia, som den 23 februari högtidligen nu instituerades till R 109 Cevia. Namnet Cevia har man valt för att hedra en av stadens kvinnor, Cevia Gustafsdotter Johnson, moder till en stor barnaskara, där en av sönerna var den blivande nobelpristagaren Eyvind Johnson. Logens instituering genomfördes i en välfylld logelokal med både systrar och bröder från Bodenlogerna, r åds- och storämbetsmän, distriktspresident, distriktsstorsire och inbjudna systrar och bröder från hela Norrbotten. Som utomstående gäster fanns två representanter från Eyvind Johnson-sällskapet, som visade sin tacksamhet för det antagna namnet, med att överräcka en gåva åt den nya logen, ett inramat släktträd för Cevia Gustafsdotter Johnson. Många av de gästerna var nyfikna och spända på att få vara med om institueringen av en rebeckaloge, en ritual som inte alla ges möjlighet att vara med om. I samband med ceremonierna uppvaktades den nya logen av ett flertal av gästerna, med allt från en egen övermästarklubba, en ceremonistav och en specialkomponerad ingångsmarsch till välbehövliga kontantgåvor och blommor. Fina tal med goda råd, hölls bl.a. av rådspresident Inga-Lill von Wachenfelt, storkaplan Rolf Nordenstam och distriktspresident Gudrun Gudmundsson. Den nya logen Cevias tack för den stämningsfulla institueringen med tillhörande ceremonier och för alla goda råd och gåvor, framfördes av logens första övermästare Kersti Limber, som samtidigt konstaterade att det är med känslor av både bävan, förväntan och spänning, som man nu börjar arbetet med den nya Rebeckalogen och dess första verksamhetsår. Vid den efterföljande högtidsmåltiden fortsatte den fina samvaron. Gästerna trakterades naturligtvis av maträtter med lokal anknytning. Bland råvarorna fanns både sikrom, renkött och havtorn. Vinet var däremot importerat.
När den fina och varma samvaron så småningom tog slut,
begav sig gästerna var och en till sitt, i den 15-gradiga kylan. |