Träsigill BL 15 Stegeborg, Norrköping
Sigillet föreställer Stegeborgs Slott, som det såg ut under sina glansdagar,
naturskönt beläget på en liten ö i Slätbaken, nära inloppet till Göta Kanal.

Stegeborg var under medeltiden ett av Sveriges viktigaste fästen och ett kungligt slott fram till 1600-talet.
Dåtidens mäktigaste släkter möttes i strider eller förhandlingar vid borgen. Borgen omnämns 1310 som Stækaborg
och namnet kommer ur ordet stäk, samma ord som i stock, stege eller det andra ortnamnet "Stäket".
"Stäk" syftar på flera pålsystem i vattnet, som spärrade av farleden. De äldsta av dessa har daterats till
mellan 600- och 800-talen. I vattnet norr om ön har hittats rester av pålspärrar som daterats till 1000-talet.

Syftet med pålspärren var att hindra eller försvåra fartygstrafik och gav även möjlighet att ta upp tull från fartygen
på väg mot Söderköping. Dessa pålar fanns kvar in på 1800-talet och fartyg fick därför passera ön på södra sidan.

Den äldsta delen av borgen är ett fyrkantigt tegeltorn i sydöstra hörnet, uppfört i början på 1200-talet,
samtidigt som Söderköping blev stad. En enkel bostadsborg tillkom under 1300-talet, utbyggd och kompletterad
med en ringmur och ett rundtorn i väster. Under 1500- och 1600-talen byggdes anläggningen ut, särskilt
mycket under Johan III:s tid, då rundtornet fick sin nuvarande höjd. Dessutom tillkom i norra längan en slottskyrka.
Flera av Vasakungarna bodde gärna på Stegeborg, som 1652-1689 uppläts åt
pfalzgrevarna Johan Kasimir (död 1652) och Adolf Johan.

År 1708 såldes alla trähus på ön på auktion och under sommaren 1731 lät Kronan riva stora delar av slottet.
Materialet användes i Norrköping, men nedervåningens kraftiga murverk skyddade den mot utplåning.

1901 blev Stegeborg fridlyst och åren 1948-1955 kunde Riksantikvarieämbetet - med hjälp av vapenfria
värnpliktiga - gräva ut ruinen, laga de svåraste skadorna och sätta upp skyddande tak över vissa delar.

Tillbaka